Svåraste samtalet jag gjort

Nu är det klart, slut, gjort, färdigt... Vi två finns inte längre, och kommer aldrig att göra. Egentligen var jag helt förberedd på detta, ändå gråter jag. Jag har raderat allt som har med henne att göra; MSN, sms, telefonnummer. Jag hoppas det var sista tårarna, jag vägrar gråta mer över det här. Det är dags att gå vidare, livet går vidare, vardagen går vidare. Är medveten om att det här kommer ta väldigt lång tid att smälta och komma förbi. Jag hoppas bara jag slipper se och höra från henne mer, det skulle bara göra det hela ännu mera känslosamt.

Om några timmar drar vi till Öland. Jag ska supa skallen av mig, och ragga som ett jävla djur. Det är ändå det enda jag verkligen vet hur man gör.

Snälla, prata aldrig om henne i min närhet mer. Fråga inte hur jag mår, ni vet redan det. Hjälp mig komma över det här istället på annat sätt...