En dag har gått, ett helt liv kvar...

Känslorna går som en bergodalbana... Allt känns väldigt konstigt och ensamt. På jobbet går det rätt okey, finns inte så mkt här som påminner mig om henne. Hemma är det värst. Får gråtattacker så fort jag ser något som hon pysslat med eller arrangerat eller gett mig.

Ringde henne igår efter jobbet och frågade om vi kunde träffas och prata igenom ordentligt vad som hänt och vart vi är med varandra. Hon tyckte på torsdag, och jag tyckte det blir bra, fast jag egentligen inte ville annat än bara springa över direkt på sekunden.

Va ute och gick sen och pratade en del med tommy, det är skönt att prata det hjälper en del. Värsta stunden igår var efter promenaden, att komma hem och försöka laga mat. Fick världens panikattack och kunde inte hålla tillbaka gråten. Alla små saker runt om i lägenheten triggar min hjärna på henne. Att diska ur Electras skålar var en av dem som etsat sig in i huvet på mig nu. Dekorationsfatet på vardagsrummet som jag fick i lördags. Ljusstakarna från fönstret som hon flyttat eftersom hon inte tyckte de passade in. Kryddorna som åkte in i skåpet. Rena tvätten som fortfarande ligger vikt på sideboarden. Kepsarna som ligger i prydlig hög på hatthyllan. Känslan på morgonen att veta att det är något man glömt och inse att hon inte ligger i sängen och väntar på att jag ska pussa henne hejdå innan jobbet. Känslan att gå till sängs ensam i mörkret på kvällen utan henne.

Jag sprang ifrån lägenheten direkt. Gick över till Tommy och fick mat där och kollade på lite film och pratade om annat. Var skönt, slapp man tänka på det jobbiga jag visste skulle komma tillbaka så fort jag kom hem för att sova.

Jag har tagit henne så förgivet i nästan alla situationer, något jag inte insåg förrens i måndags kväll när det tog slut. För mig är det iofs inte slut förrens jag pratat igenom allt med henne ordentligt på torsdag. Jag kan inte och vill inte gå vidare innan dess. Helst hoppas jag på att inte få gå vidare alls utan att gå tillbaka ett år och slå den Fresa som levde då på käften så han vaknar upp och inser vad som fanns mitt framför näsan på honom.

Någonting har jag lärt mig av det här, och det är att jag måste omprioritera vad som är viktigt här i livet. Jakten på en plasmatv är inte viktigare än att hålla om den man älskar. Jakten på en tränad kropp är inte viktig om man inte har någon att dela den med. Jag måste sluta stressa mig genom livet, sluta ha tiotusen små projekt igång på en gång som stressar upp mig ännu mer, och jag måste sluta vara perfektionist jämt och ständigt och koncentrera mig på att själv må bra och vara harmonisk, för först då kan man börja uppskatta sina nära och kära och inse vad som verkligen är viktigt i livet. Det är min nya livsfilosofi.

Just nu känns den långt borta dock. Madde kommer över ikväll vilket är skönt, för hon är bra att prata med. Imorn är det torsdag, då ska jag träffa Christine. Det finns en miljard saker jag vill säga till henne, men är rädd att jag inte kommer få ut ett vettigt ord imorn.

På fredag är det Mondaybarkryssning. Christine och Linda säljer sina biljetter. Jag har ingen som helst lust att åka, men bara tanken på att stanna hemma ensam är oändligt värre.

Matlusten är lika med noll, det blir nog bara kaffe till frukost idag.

Världen rasa samman

Idag känns allt skit, meningslöst, hopplöst. Jag förstår inte vad som hände, det kom som en bomb från ovan och jag hade varenda försvarsmekanism avstängd. Har inte ätit sen lunch igår, har ingen matlust överhuvudtaget.

Kärlek suger mer än något annat vid sådana här tillfällen, och mig har de hänt alldeles för ofta. Egentligen borde jag stänga allt inom mig som jag brukar göra, det gör minst ont då, men det känns inte som jag vill den här gången.

Värsta är väl att jag förmodligen har mig själv att skylla, jag gör alltid fel, och inser det aldrig förrens det är för sent.

Allt jag önskar nu är att få vara glad igen.

Bilen såld

Kanske är dags att skriva ett nytt inlägg, det var ju ett tag sen ;)

Sålde min pärla i fredags, och jag pratar inte om Christine :P Känns lite tomt och ledsamt, men mitt intresse för bilen dog ut, och jag ville inte lägga mer pengar på henne, så det var lika bra att sälja och hoppas på att nya ägaren tar vid där jag slutade. Bilen gick iaf till en kille i Hondaklubben, så det är kul att den kommer vara kvar inom klubben, och jag tror den har fått ett bra nytt hem, och att han kommer fixa till den :)

Nu har jag kunnat betala av mitt person-banklån jag har, sagt upp min plats i vårt verkstadsgarage, och härnäst blir det en ny stor plasma-TV, så jag är rätt glad ändå :)

På söndag fyller jag år, så på lördag kommer jag ha lite parti och sen blir det Megadrive! Ska ringa in till hyresvärden i veckan och förvarna att det kanske kommer bli lite högljutt på lördag kväll, bara pga att grannen jämt gnäller till dem så fort det kommer minsta lilla ljud från min lägenhet. Gud vad jag önskar att de flyttar!

Helgen har vart skön, 4 dagars ledighet. För en gångs skull känner jag mig utvilad på måndagen, det va väldigt länge sen... Ikväll är det månadsmöte med företaget på stora hotellet i stan, skönt, slipper man laga käk ikväll ;)

Väntar på att netsuperstore ska svara på mitt mail om den 50" plasma-TV jag vill köpa av dem, den verkar vara restad, hoppas man inte behöver vänta hundra år...

Måste hitta en schyst TV-bänk med. Har hittat ett par stycken, men de är så jävla dyra... Lägger fan inte 7000:- på en simpel TV-bänk, noway! Köpte ett assnyggt vitrinskåp och sideboard i valnöt förra veckan, bra pris var det med, riktigt nöjd :) Lite små märken är det dock på sideboarden, ska maila in med bilder o klaga...

Hoppas ni är nöjda med att jag har uppdaterat bloggen nu, speciellt tjatmostrarna Helen och Martina :P