Tillbaka i Sverige
I lördags kom vi tillbaka hem från USA, med väskan fullpackad av bilder, närmare 60GB får jag det till, ugh :) Det kommer nog ta ett tag att gå igenom allt, även om mycket är time laps-bilder från nya GoPro-kameran. Känner mig lite som google-maps-bilföraren, ni vet den med en stor jävla 360-kamera på taket; fotar allt i sin väg åt alla håll! :)
Vår resa var egentligen helt oplanerad, och jag ska inte gå in i detalj på hur den artade sig, mer än att den vart hektisk o att det vart mycket flängande, som vanligt :) Vi började i L.A där vi stannade två dagar och bland annat såg Paul van Dyk. Sen bar det vidare ner till San Diego i 5 dagar för surfing, long boarding och såklart fest! En VÄLDIGT soft och trevlig stad, den kan jag varmt rekommendera om ni besöker västkusten nångång! Lite bohemisk och soft så där, med inte alls många turister. Självklart kunde vi inte sitta stilla, så vi bodde i tre olika stadsdelar under vår visist, där Pacific Beach var favoriten.
Under vår visit kunde vi inte låta bli att gå över gränsen in till Mexico och Tijuna, vilket var intressant minst sagt! För ni som läst mitt bloggande om Gotland kan jag ana mig till ett visst skeptiskt uttryck till om vi var vid vårt fullaste förstånd när vi tog detta beslut med tanke på att Tijuna och de nordligaste delarna av Mexico är en av de farligaste och mest brottsutsatta delar av världen som finns :) Men jag sitter ju här och skriver nu, hel och ren, så jag kan bara intyga att allt gick enligt planerna, vilka vi inte hade några iofs :P Men överlevde gjorde vi, och det utan några som helst missöden, åtminstone här i Mexico :)
Lagom till Halloween-helgen tog vi bilen tillbaka till L.A för att gå på Hard Haunted Mansion's Halloween-fest med bl.a. Skrillex; en riktigt stor Dubstep/house-fest. Men innan dess hamnade vi på college-football-fest hos USC Trojans; det var precis som föreställer sig det på TV! När man förutom detta även sett Universal Studios, Hollywood, Beverly Hills, Bel Air, Malibu och Santa Monica har man i princip sett allt som är värt att se om man inte gillar smog och bilköer, för det finns det mycket av där. Att en vanlig dag ta sig från ena sidan av stan till andra tar i princip en halv dag med bil, med kommunala medel vet jag inte ens om det är möjligt.
Veckan därpå drog vi vidare till Las Vegas genom Mojave-öknen (ja, det är precis som i Fallout 3 - New Vegas, nästan ;) ). Temperatur? 35 grader, i november. Las Vegas kan bara beskrivas som en lekstuga för vuxna, det är som vilken europeisk medelhavs-charter-ort som helst förutom att man har hotell-casinon stora som städer och att inga lagar verkar gälla där. What happens in Vegas, stays in Vegas, så nuff said!
Våra sista två dagar spenderade vi mest i bil, genom mojave öster ut till Hoover Dam och vidare söderut delvis via Route 66 mot Grand Canyons södra delar. Från +35 grader ner till -1 som det var när vi kom fram, c:a 80 mil senare. Skaplig klimatförändring! Vi hade tänkt fota solnedgången i Grand Canyon, men det hann vi förståss inte. Så när vi kom fram bestämde vi oss för att fota soluppgången dagen därpå istället, vilken sker runt 6:30, så det var bara att pallra sig upp efter 5 på morgonen, i -4 grader. Jag hade 2 t-shirtar, 2 tjocka tröjor + vårjacka, 2 para brallor, 2 par sockar samt sockor till händerna, för att hålla mig varm. Man tar vad man har! Kvällen innan skulle vi förstås hela vägen fram och ta några nattbilder, i shorts och tunn jacka i -1 och världens blåst, det var kallt...
Soluppgång i Grand Canyon kan jag rekommendera trots kylan! Hade gärna spenderat flera dagar till där och vandrat ner i ravinen.
Sista dagen spenderades i stort sett helt och hållet i bilen tillbaka till L.A, via Route 66 och de slingrande serpentinvägarna genom det gamla guldgruvesamhället Oatman som fortfarande lever kvar i början i början av 1900-talets epok med gamla västern-hus.
En väldigt kort beskrivning på vår USA-vistelse den här gången, och bilder kommer det kan jag lova, men det kommer säkert ta ett tag!
När man är i USA måste man förstås också köpa på sig lite billig elektronik, och den här gången vart det en GoPro HD-kamera med display, ett Tokina wide-objektiv, 11-16 f2.8, en mono-pad och en vertikal-rem.
Summa sumarum; borta bra men hemma är nog alltid bäst! San Diego skulle jag absolut kunna tänka mig bo i, men L.A och Las Vegas? Nej tack!
Vår resa var egentligen helt oplanerad, och jag ska inte gå in i detalj på hur den artade sig, mer än att den vart hektisk o att det vart mycket flängande, som vanligt :) Vi började i L.A där vi stannade två dagar och bland annat såg Paul van Dyk. Sen bar det vidare ner till San Diego i 5 dagar för surfing, long boarding och såklart fest! En VÄLDIGT soft och trevlig stad, den kan jag varmt rekommendera om ni besöker västkusten nångång! Lite bohemisk och soft så där, med inte alls många turister. Självklart kunde vi inte sitta stilla, så vi bodde i tre olika stadsdelar under vår visist, där Pacific Beach var favoriten.
Under vår visit kunde vi inte låta bli att gå över gränsen in till Mexico och Tijuna, vilket var intressant minst sagt! För ni som läst mitt bloggande om Gotland kan jag ana mig till ett visst skeptiskt uttryck till om vi var vid vårt fullaste förstånd när vi tog detta beslut med tanke på att Tijuna och de nordligaste delarna av Mexico är en av de farligaste och mest brottsutsatta delar av världen som finns :) Men jag sitter ju här och skriver nu, hel och ren, så jag kan bara intyga att allt gick enligt planerna, vilka vi inte hade några iofs :P Men överlevde gjorde vi, och det utan några som helst missöden, åtminstone här i Mexico :)
Lagom till Halloween-helgen tog vi bilen tillbaka till L.A för att gå på Hard Haunted Mansion's Halloween-fest med bl.a. Skrillex; en riktigt stor Dubstep/house-fest. Men innan dess hamnade vi på college-football-fest hos USC Trojans; det var precis som föreställer sig det på TV! När man förutom detta även sett Universal Studios, Hollywood, Beverly Hills, Bel Air, Malibu och Santa Monica har man i princip sett allt som är värt att se om man inte gillar smog och bilköer, för det finns det mycket av där. Att en vanlig dag ta sig från ena sidan av stan till andra tar i princip en halv dag med bil, med kommunala medel vet jag inte ens om det är möjligt.
Veckan därpå drog vi vidare till Las Vegas genom Mojave-öknen (ja, det är precis som i Fallout 3 - New Vegas, nästan ;) ). Temperatur? 35 grader, i november. Las Vegas kan bara beskrivas som en lekstuga för vuxna, det är som vilken europeisk medelhavs-charter-ort som helst förutom att man har hotell-casinon stora som städer och att inga lagar verkar gälla där. What happens in Vegas, stays in Vegas, så nuff said!
Våra sista två dagar spenderade vi mest i bil, genom mojave öster ut till Hoover Dam och vidare söderut delvis via Route 66 mot Grand Canyons södra delar. Från +35 grader ner till -1 som det var när vi kom fram, c:a 80 mil senare. Skaplig klimatförändring! Vi hade tänkt fota solnedgången i Grand Canyon, men det hann vi förståss inte. Så när vi kom fram bestämde vi oss för att fota soluppgången dagen därpå istället, vilken sker runt 6:30, så det var bara att pallra sig upp efter 5 på morgonen, i -4 grader. Jag hade 2 t-shirtar, 2 tjocka tröjor + vårjacka, 2 para brallor, 2 par sockar samt sockor till händerna, för att hålla mig varm. Man tar vad man har! Kvällen innan skulle vi förstås hela vägen fram och ta några nattbilder, i shorts och tunn jacka i -1 och världens blåst, det var kallt...
Soluppgång i Grand Canyon kan jag rekommendera trots kylan! Hade gärna spenderat flera dagar till där och vandrat ner i ravinen.
Sista dagen spenderades i stort sett helt och hållet i bilen tillbaka till L.A, via Route 66 och de slingrande serpentinvägarna genom det gamla guldgruvesamhället Oatman som fortfarande lever kvar i början i början av 1900-talets epok med gamla västern-hus.
En väldigt kort beskrivning på vår USA-vistelse den här gången, och bilder kommer det kan jag lova, men det kommer säkert ta ett tag!
När man är i USA måste man förstås också köpa på sig lite billig elektronik, och den här gången vart det en GoPro HD-kamera med display, ett Tokina wide-objektiv, 11-16 f2.8, en mono-pad och en vertikal-rem.
Summa sumarum; borta bra men hemma är nog alltid bäst! San Diego skulle jag absolut kunna tänka mig bo i, men L.A och Las Vegas? Nej tack!
posted by Fresa at 8:20 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home