Tidsbrist

Känns som alla har tidsbrist nu för tiden. Att planera nått med någon är som att försöka boka in ett möte med någon toppchef på ett jätteföretag. God damn, prioritera människor!! Eller det kanske är det ni gör...

Ikväll verkar det bli festizzen med gurra. NH pratas det om. Måste hinna packa mer innan dess, stress stress! Funderar på att ta ledigt imorn, känns som det är en miljard saker som måste hinnas med då också. Åååå tid, vart är du?!

Fest på fredag med, Isabell har födelsedagsfest på barBQ. Jag måste verkligen ta det jättelugnt, för på lördag ska jag upp tidigt och flytta halva dan. Jag kommer vara som en zombie. Verkar bli utgång på lördag med, i Linköping. Hade velat hänga på till Ellie i Sthlm, men Daniel måste hem, och så måste också kärran, och jag vet inte om jag orkar krångla till det extra mycket med att behöva ta tåget hem på söndagen. Well well, time will tell! Där var förresten det dära ordet igen, time, tid! Go away please!

Gjorde nyss ett stooort misstag, iaf i min värld. Läste Christines blogg efter att ha lyckats hålla mig borta i nästan en månad. Guuud i helvetet, varför måste jag självplåga mig så förbannat mycket?! Jag orkar seriöst inte mycket mer. Just nu vill jag bara åka hem och dra täcket över huvet och aldrig mer gå upp. Jag kan inte fatta hur jag kan känna så här!! Jag hatar mig själv för att jag inte kan ta kontroll, vill bara lägga mig ner och skrika.

På söndag är det exakt 5 månader sen. Det är någon dag längre än vad förhållandet höll. 5 månader av olycklig kärlek på en nivå som många inte kan föreställa sig. Hur länge till? Seriöst, 5 månader till klarar jag inte, jag gör verkligen inte det, hur stark jag än må tyckas vara.