Underlig känsla

Har en sån där underlig känsla i hela kroppen idag. Vet inte riktigt vad det är eller vad det beror på, den bara finns där. Jag mår inte dåligt eller nått sånt, man bara är på ett sånt där känslomässigt tillstånd när man vill skriva om mer än bara vardagliga händelser. Fast jag vet inte vad jag vill skriva om.

Har börjat drömma helknäppa drömmar de senaste veckorna. Vet inte vad de betyder. Det är en blandning av massa människor jag känner, och inte känner. Folk jag inte träffat på evigheter, och folk jag träffar nästan dagligen. Det händer alltid massa hemska saker i drömmarna, men ändå vaknar jag inte av det. Kanske är de som ger mig den där underliga känslan i kroppen. Jag hoppas de går över iaf.

Jag hittade en underbar gammal sångtext igår igen som vart min favorit länge. Jag har använt mig av den många ggr tidigare, och den ploppar upp ibland i mitt huvud för att texten stämmer så otroligt bra in på mig själv och hur jag upplever kärlek. Finns säkert många som läser här som känner igen den.

I found the love but it didn't last
Wonderful Days belong to the past
I don't know where I stand, what I'm to do
tried to forget and to find someone new
so I praid on my knees to heaven above
send me somebody please, someone to love
to continue my story give me your hand
don't let me down with a heart to be damned.