Lyckan känns avlägsnare än någonsin

Blev inget Kristinehamn i helgen, jag ångrade mig i sista sekund. Tror det var ett bra beslut, jag kan inte fly jämt, inget blir bättre för det.

Idag har jag mått hemskt. Ibland känner jag mig så jävla korkad och dum, varför klarar jag inte av att TÄNKA mig för ibland? Jag vet exakt vad jag vill här och nu, men det går inte. Jag vet exakt vart jag vill vara och göra, men det går inte hur mycket jag än vill. Och gudarna ska veta att jag vill, åååå vad jag vill, mer än något annat i den här världen! Jag blir GALEN av att vilja så mkt men att ha känslan av att inte kunna göra något åt det. Jag vill jag vill jag vill jag vill!!!

Önskar jag kunde backa tiden. Backa tiden och ändra på vissa beslut jag gjort. Det är väldigt lätt att vara efterklok, men att vara efterklok hjälper inte mig alls nu. Fattar inte att man kan må så dåligt över en känsla. För några år sen skulle jag gapskratta om någon sa att jag skulle må så här idag, det fanns inte en chans i helvetet... Idag skrattar jag inte.

Önskar för mitt liv att jag iaf äntligen har lärt mig något vettigt och verkligt. Bit ihop och kom igen, skulle gamla Fresa ha sagt. Vart är du nu när jag behöver dig som mest?

Jag vill jag vill jag vill jag vill... inte gå vidare.